Ove, Gösta Berling och Somalias bandylandslag

Jag går ju en hel del på teater och bio och tänkte därför att jag nu skulle blogga lite om några av de föreställningar som jag varit på under den senaste tiden.

Igår den 10 april var jag och min fru på Rival och såg En man som heter Ove. Den handlar om Ove. Han är 59 år gammal och kör en Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”, även om Ove själv inte anser att han är bitter. Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den som.

Jag ska villigt erkänna att jag känner igen mig en hel del i Ove. Han och jag är ju nästan lika gamla och det gör att en hel del av det som han irriterar sig över irriterar även mig. Fast Ove är dock i många avseenden, ”värre” än mig. Jag skulle t.ex. aldrig skälla på någon bara för att denne kör någon annan bil än Saab. Om inte annat för att jag själv kör Skoda(!)

Johan Rheborg är utmärkt i rollen som Ove! Den passar honom och Rheborg är för övrigt den i Killinggänget som jag gillar bäst. Med andra ord så rekommenderas denna föreställning varmt!

Den 29 mars var jag och såg Gösta Berlings saga på Stadsteatern. Gösta Berlings saga är ursprungligen Selma Lagerlöfs debutroman, som för övrigt är utgiven samma år som AIK bildades, år 1891. Handlingen utspelar sig i Värmland under 1820-talet och är en skildring av livet i Värmland på den tiden. I centrum står tre personer, varav den ena är prästen Gösta Berling, som avsatts eftersom han misskött sig och brukat alkohol. De andra två personerna är den kraftfulla majorskan på Ekeby gård, och slutligen den elake brukspatron Sintram.

Jag tycker att Gösta Berlings saga är en fantastisk story, men dessvärre kommer den inte till sin rätt i den här versionen på Stadsteatern. För nästan 30 år sedan gick en tv-serie om Gösta Berlings saga med Thommy Berggren i huvudrollen. Den var mycket bättre än det som Stadsteatern hade att visa upp. Stadsteatern hade valt att låta skådespelarna berätta en hel del av handlingen istället för att visa den. Något som jag tycker blev väldigt jobbigt i längden.

Avslutningsvis en film på bio, nämligen Trevligt folk. Filmen är en svensk dokumentärfilm som hade premiär på Göteborg Film Festival den 24 januari 2015.

Som första afrikanska lag någonsin har Somalia precis anmält sig till VM i bandy. De unga spelarna bor dock inte i Somalia, utan i Borlänge. Och ingen av dem har någonsin stått på ett par skridskor. VM börjar om sex månader.

Det är Fredrik Wikingsson och Filip Hammar som står för idé och manus till denna dokumentär, men de håller sig (för ovanlighetens skull) i bakgrunden. De finns med som påhejare och observatörer, vilket för övrigt är ett bra beslut, eftersom fokus i den här filmen faktiskt måste ligga på de fantastiska killarna från Somalia/Borlänge.

Mer än så tänkte jag inte säga om själva filmen. Men oavsett om du gillar Filip och Fredrik, (själv är jag ett av deras fans), så är filmen värd att se. Den känns i många avseenden väldigt sagolik!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s