Jan Björklund bör vara kvar som FP-ledare

Folkpartiet i Västerbottens län har nominerat Birgitta Ohlsson som ny partiledare för Folkpartiet. Det är det första länsförbund som gör det. De andra länsförbunden som hittills nominerat partiledare har alla nominerat den nuvarande partiledaren Jan Björklund.

Folkpartiet ligger relativt dåligt till opinionsmässigt. Med ett valresultat från 2014 på endast 5,4 % och opinionssiffror som i bästa fall legat ungefär på den procentsiffran finns det all anledning till eftertanke och förnyelse. Frågan är bara om det även inkluderar förnyelse på partiledarposten?

För min del är inte det självklart, snarare tvärtom. Tidigare under året har folkpartiets partistyrelse tillsatt två kommissioner, (Globaliseringskommissionen och Välfärdskommissionen), samt sju arbetsgrupper under dessa kommissioner. Kommissionernas reformförslag kommer att behandlas på Folkpartiets landsmöten dels hösten 2015 och dels under 2017. Kommissionerna uppdrag är att arbeta öppet, och till sitt arbete knyta experter, forskare och debattörer. Arbetet kommer att utgöra underlag till Folkpartiets valplattform inför valet 2018.

Jag anser att Folkpartiet förlorade valet på att vi var alltför starkt förknippad med en enda fråga, (skolan), och att det dessvärre var så vatt vi inte hade något annat intressant budskap i några andra frågor. Med andra ord ligger felet med FP mer på sakfrågenivå än på personnivå. En gång under min tid som medlem i Folkpartiet har ett partiledarbyte inneburit ett omedelbart lyft i politiken, nämligen när Bengt Westerberg valdes som partiledare. I valet 1985 så lyfte han partiet från 5,9 % till 14,2. Lars Leijonborg gjorde på sin tid en liknande framryckning i valet 2006, då FP fick 13,4 %, (2002 fick FP bara 4,7 %). Men Leijonborg var redan partiledare i valet 2002 och var med och vann valet beroende på en mycket stark sakfråga, (språktest för de som vill bli svenska medborgare).

Under de senaste åren har samtliga övriga allianspartier bytt partiledare. Inte något av dessa partiledarbyten har inneburit något jättelyft för de respektive partierna. Bäst har det väl gått för centern och Annie Lööf. Men även om centern opinionssiffror ligger högre än deras senaste valresultat, så har jättelyftet uteblivit. Likadant är det med partiledarbytena för moderaterna och kristdemokraterna.

Det kan naturligtvis finnas många olika skäl till varför inget av allianspartierna gör något rekordlyft opinionsmässigt, men jag vill bara i detta sammanhang peka på att ett partiledarbyte inte är något som med automatik leder till ett lyft i opinionen. För Folkpartiets del bör vi nu snarare förlita oss till att kommissionerna och arbetsgrupperna kommer ta fram spännande idéer och lösningar på framtidens problem. Sakfrågorna är trots allt det vi ska bygga vår politik på och jag är säker på att Jan Björklund, tillsammans med alla oss övriga medlemmar, kommer klara av att framföra detta budskap på ett övertygande och bra sätt. Jans främsta gren är nämligen att framföra budskap, särskilt under debatter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s