Skilj på sak och person!

Innan jag kommer in på dagens mer allvarliga ämne vill jag bara tala om att jag är mycket glad över det beslut som centerpartiet tagit på sin stämma när det gäller NATO. Om Kristdemokraterna antar samma beslut på sin stämma om någon månad, så innebär det att samtliga borgerliga partier är för ett NATO-medlemskap och därmed kan sätta högre press på socialdemokraterna i denna fråga. Folkpartiet har ju sedan länge ansett att Sverige ska gå med i NATO.

Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli äldre och därmed kanske mer känslig, men jag tycker att vi har fått ett samhälle där attityder hårdnar och där alltför många har svårt att skilja på sak och person. Exakt när denna mer hårdnande attityd inleddes är svårt att säga, men jag gillar inte den utveckling jag nu ser.

Min liberala grundsyn säger mig att alla människor är värda lika mycket. Detta människovärde går inte att mäta i pengar. Att alla människor är värda lika mycket innebär givetvis inte att enskilda människor kan värdera människor olika. Det innebär t.ex. för min egen del att min familj och mina vänner är mer värda för mig än människor som jag inte känner. Men i grunden är alla människor lika mycket värda.

Det här innebär också att jag har en respekt för enskilda individer, även de jag inte känner. De gånger som jag diskuterar med t.ex. en sverigedemokrat eller en vänsterpartist så kan jag med lätthet konstatera att vi tycker väldigt olika i många frågor. Men då handlar det om just sakfrågor. Det skulle aldrig falla mig in att visa förakt för den enskilde individen, den enskilde sverigedemokraten eller vänsterpartisten. Jag respekterar dennes ståndpunkt, även om jag inte delar den åsikt han företräder.

Precis nyss blev det här extra tydligt. Fotbollsmatchen mellan Hammarby och AIK är slut och AIK förlorade med 1-0. Ett bedrövligt resultat sett ur mitt perspektiv, ur AIK:s perspektiv. Jag var inte på matchen, men av de rapporter som jag fått så fanns det en del tveksamma domslut som inte gick AIK:s väg. Detta kan jag och andra AIK:are tycka är bittert.

I samband med Hammarbys mål rapporterades också om en otäck händelse. Målskytten Erik Israelsson föll så olyckligt så att det fanns en risk för att han brutit nacken. Det slutade med att en ambulans körde in på planen och hämtade Israelsson på bår. Enligt uppgift så hade vid detta tillfälle några ur AIK-klacken skrikit ramsor som definitivt inte är lämpliga i sammanhanget. Jag har förståelse för att alla AIK:are vill hjälpa sitt lag. Men återigen – här gäller det att se skillnad på sak och person. Om det hade velat sig riktigt illa hade de närvarande åskådarna kunnat få bevittna ett dödfall på planen. Det borde inte minst vi AIK:are betänka extra noga, med tanke på Ivan Turinas död för två år sedan. Turina dog visserligen inte på planen, men det var något som har upplevts som traumatiskt och som satt djupa spår hos oss i AIK. Därför borde vi ha lärt oss att vid det här laget att skilja på just sak och person.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s