Vi borde lyssna mer på Nalin Pekgul

Den senaste veckans mest omskrivna händelse var givetvis terrorattackerna i Bryssel. Det fanns nog inte en tidning, i varje fall inte här i västvärlden, som inte beskrev de avskyvärda händelser som skedde i det som kan kallas för Europas huvudstad nr 1.

Stora resurser har satts in av den belgiska polisen för att hitta de terrorister som utförde dåden och det verkar också som att det kommer att lyckas. Jag tycker mig också notera att Polisen, oavsett vilken nation denna än företräder, är duktig på att hitta de som utför terrorattentat. Det är bra, men det vore givetvis ännu bättre om de hittades innan de slår till.

Nu ska sägas att vi naturligtvis inte vet hur många terrorattentat som Polisen förhindrar. Ibland kommer det fram uppgifter i massmedia att så sker, men exakt hur många som stoppas är det nog få som vet.

En naturlig fråga att ställa sig är naturligtvis om vi här i Sverige gör tillräckligt för att förebygga den här typen av terrorhandlingar. Dessvärre är nog svaret nej på den frågan.

En person som fler borde lyssna på i det här sammanhanget, oavsett politisk färg på regeringen, är Nalin Pekgul. Jag såg henne för en tid sedan i programmet ”Min sanning” och jag är medveten om att hon är kontroversiell. Men jag anser ändå att hon är värd att lyssna på. Hon har länge ansett att inget parti bryr sig om problemen i förorterna. Nalin Pekgul har numera flyttat från Tensta där hon bott större delen av sitt liv i Sverige. Anledningen till att hon flyttat därifrån är för att hon känner sig otrygg.

I Tensta har hon beskrivit att det inte är den starka islamofobiska strömningen i samhället som är det allvarligaste hotet mot tryggheten, utan istället spänningen mellan sekulära och fundamentalistiska muslimer.

I en bok, skriven av Nalin Pekgul och hennes man Cheko Pekgul, beskrivs en framväxande islamism i Sverige, där målet är att hänvisa muslimer till en parallell värld styrd av religiösa lagar, där människors – i synnerhet kvinnors – fri- och rättigheter kraftigt inskränks. I boken pekar de ut en rad väletablerade organisationer som centrala för utvecklingen.

Nalin Pekgul anser att ett av de etablerade politiska partiernas misstag har varit att se dessa organisationer som representanter för en hel trosriktning. Trenden hänger ihop med attentaten 11 september 2001 – därefter blev det viktigt för politiska ledare att föra positiv dialog med de muslimska grupper som annars ansågs löpa risk för stigmatisering och misstänkliggörande. Och eftersom de islamistiska krafterna med politiska ambitioner var bäst organiserade gavs de av samhället rollen som trosriktningens representanter.

Det finns med andra ord en hel del att göra och dessvärre finns inget quick fix. Men förutom att vi på ett mer noggrant sätt väljer vilka som ska få stanna i Sverige och ser till att inte fundamentalistiska krafter dominerar i enskilda områden, så handlar det om att de som kommer hit måste snabbt få lära sig svenska och, kanske ännu snabbare, få ett eget jobb. Med egen försörjning och kunskaper om vårt samhälle blir integrationen lättare.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s