Storbritanniens kommande baksmälla och ett tack till Ted

Det finns de som påstår att liberalismen segrat ihjäl sig och att vi som är med i Sveriges liberala parti, Liberalerna (f.d. Folkpartiet) inte behövs längre. Det är sant att liberalismen genom åren kunnat fira segrar på så sätt att de grundläggande liberala idealen, (en stark demokrati, en ekonomisk frihet genom en stark marknadsekonomisk och ett starkt socialt ansvarstagande genom rättvisa och solidaritet), fått stor genomslagskraft i många länder, inklusive Sverige.

Men dessvärre har liberalismen inte segrat. Det finns fortfarande många människor, i Sverige och i andra länder, som drabbas av att det samhälle de lever i präglas av för lite liberalism. Men sedan är det paradoxalt nog så att liberalismen aldrig kan segra. Liberalismens mål är inte att uppnå ett slutligt idealtillstånd för samhället. Det kommer alltid att finnas olösta problem och nya problem kommer alltid att dyka upp så länge samhället utvecklas. Liberalismen är inte ett tillstånd utan en process. Liberalt reformarbete kommer därför alltid att behövas.

Men från tid till annan så hotas liberalismens ideal mer än tidigare. Vi liberaler har alltid varit för internationellt samarbete. Det är bl.a. därför som vi är för EU. Vi tror på det Europeiska samarbetets möjligheter att lösa de problem som medlemsstaterna är för små för att klara på egen hand. Vi vill förverkliga idén om ett Europa där demokrati och välfärd förenas med en dynamisk ekonomi och kultur, även om vi också vill att EU ska reformeras. .

Därför var det säkert fler liberaler än jag som blev minst sagt ledsna över det brittiska folkomröstningsresultatet. Vad som exakt händer nu är svårt att säga? Tydligen har över 1 000 000 personer krävt en ny folkomröstning. Det ska väl mycket till för att de ska få det, men jag tror att många britter framöver kommer att vakna med baksmälla, en baksmälla som då inte beror på något alkoholintag, utan mer på ett faktum över vad de ställt till med. Jag tror att många som röstat för ett utträde med tiden kommer att ångra sig.

Avslutningsvis något helt annat. Ted Gärdestad skulle ha fyllt 60 år i år, om han inte själv hade tagit sitt eget liv den 22 juni 1997. Tack för allt Ted! Dina fantastiska sånger kommer att leva vidare och för mig är många oförglömliga. Jag har tidigare rekommenderat boken om Ted Gärdestad, men gör det gärna igen. Boken heter ”Jag vill ha en egen måne” och är skriven av Teds bror Kenneth och Keijo Liimatainen

.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s