Släktens årliga tradition och läget i Turkiet

På mitt jobb och den enhet där jag är anställd, har vi gemensamma fikaraster på måndagarna kl. 09.00. Vi går då ner till ett annat våningsplan och sitter gemensamt runt ett bord och talar om både det ena och det andra. Det var jag själv som en gång i tiden föreslog att vi skulle göra så, för att få en bättre sammanhållning, så jag tycker det är ett bra sätt att starta måndagsmorgonen på.

Oftast kommer frågan upp om vad man gjorde i helgen och om man då inte gjort något speciellt så kan den frågan ibland kännas en aning tom. När så är fallet för min del så försöker jag snabbt att fundera ut ett bra svar, men det finns ju egentligen ingenting annat än att säga att man tagit det lugnt eller något liknande. Oftast så är det heller inte några problem. Jag tror mig veta att alla runt bordet tycker att var och en får sysselsätta sig med det man själv vill.

Men imorgon har jag ett i mitt tycke rätt så bra svar, nämligen att jag och min fru igår var på vår årliga kräftskiva med släkten. Det här är en kul tradition som jag ramlade in i när vi blev tillsammans. Från början startades traditionen av mina svärföräldrar och deras barn, d.v.s. min fru och hennes syster och bror. Sedan dess har det utökats och det rätt så rejält!

Visserligen så är mina svärföräldrar inte längre med oss, men inbjudna till festligheterna är numera alla som på något sätt har någon koppling till min fru och hennes syskon. Det inkluderar äkta män och motsvarande, (som exempelvis jag själv), men även barn och barnbarn och deras eventuella respektive. Det innebär att om alla skulle vara närvarande så skulle vi vara över 25 personer, (nästan 30), runt bordet.

Normalt sett gillar inte jag den här typen av stora tillställningar, men när jag som i det här fallet känner alla, så har jag inga problem. Släktens kräftskivor är helroliga!

Något som däremot inte är helroligt är utvecklingen i Turkiet. President Erdogan gör sitt bästa för att bli en diktator, även om han aldrig kommer erkänna detta faktum. I en intervju i Expressen uttalar sig Liberalernas riksdagsledamot Birgitta Ohlsson, som bl.a. på ett mycket riktigt sätt säger att ”EU finns inte på kartan för Turkiet”. Det är väl just nu ett extremt understatement. Det är ju inte precis så att Turkiet under den senaste tiden har närmat sig EU. Snarare är det tvärtom, med massfängslingar av oppositionella och funderingar på återinförande av dödsstraff.

Det är tur att vi har hållit Turkiet utanför EU. Nu finns det all anledning att inte ens föra de samtalen vidare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s