Andra Chansen och Billy Elliot

Igår var det den s.k. Andra Chansen i Melodifestivalen och de som tog den chansen var i nämnd ordning FO&O, Lisa Ajax, Boris René och Anton Hagman.

Mest uppseendeväckande i sammanhanget var att unge Anton slog ut melodifestivaletablerade Loreen. I mitt tycke helt logiskt, sedan får Anna Fahl på DN tycka vad hon vill. Loreens låt är alltför konstig. Jag kan för min del köpa det politiska budskapet, men helhetsintrycket är svårt att ta till sig och i det sammanhanget blir ju unge och charmige Antons budskap i all enkelhet något som man bara kan tycka om. Inga konstigheter alls. Han står på scen med egen gitarr och sjunger. Enkelheten slog det komplicerade.

Lisa Ajax slog ut Axel Schylström och Boris Renè slog ut Dismissed. För mig hade det gärna fått vara tvärtom. Jag hävdar att Axel har en bättre låt än Lisa Ajax och när det gäller Dismissed så är deras rocklåt bland de bästa rocklåtar som ställt upp i den svenska uttagningen. Jag förstår att jag är rätt ensam om att tycka så, men det står jag för.

Till final gick också, tack och lov, FO&O. Det skulle de enligt mitt tycke ha gjort redan under deltävling 3 i Växjö, men bättre sent än aldrig.

Den stora frågan är nu hur det kommer att gå i nästa veckas final. Många tippar seger för någon av Robin Bengtsson, Mariette eller Nano. Jag skulle säga att segern lika väl skulle kunna gå till Benjamin Ingrosso eller Anton Hagman. Eller varför inte – FO&O. Förra året vann 17-årige Frans och under de senaste åren finns en tendens till att ungdomar runt 18-22 lyckas väl i finalen. Om det står sig så kommer vinnaren att heta Ingrosso, Hagman eller FO&O. För det talar om att ungdomar röstar som galningar i finalen och de äldre inte i lika hög utsträckning.

Min favorit är dock Nano. Jag tycker sammantaget att hans låt är bäst. Men jag ger en outsidervarning till Benjamin Ingrosso och FO&O.

Avslutningsvis vill jag rekommendera ett besök på Stockholms stadsteater. Just nu spelas en fantastisk uppsättning av Billy Elliot. När jag var där spelades rollen Billy av unge David Fridholm och hans kompis Michael av Oliver Palm. Trots sina unga år var deras samspel rent otroligt. Att både dansa och kunna föra bra dialog i så unga år är det inte alla som kan. Vad månne det bli när de båda blir äldre?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s