Den grymma verkligheten, drogvaneundersökning och en av mina tidiga idoler har gått ur tiden

ledarsidan skriver DN idag om att Donald Trump har mött verkligheten. Det är mycket som jag kan hålla med om i den ledaren. Förvisso är Trump kanske inte den förste politiske ledare som troligtvis(?) kommer att inse att det där med att leda ett land inte är detsamma som att leda ett företag. För när du leder ett företag kan du, givetvis beroende på hur aktiemajoriteten ser ut, helt bestämma själv. Dessutom är det korta beslutsvägar. Det tar inte lång tid mellan förslag och beslut.

I den politiska världen är det till stora delar vara tvärtom. Man är väldigt sällan ensam om att fatta beslut. Ibland krävs väldigt många samtal och väldigt många sammanträden innan det förslag man har tyckt varit så bra blir till ett beslut och sedermera kan verkställas.

Själv möter jag det här fenomenet även i mitt jobb. De som blir anställda i Botkyrka kommun och som kommer från privata näringslivet, blir oftast frustrerade när de inser att de inte alltid enbart kan gå till sin närmaste chef och få saker beslutade. Ibland krävs politiska beslut och de kan ta tid. Men de måste få ta tid, eftersom det är själva livsnerven i den demokratiska apparaten. Alla de som representerar medborgarna, d v s våra politiker, måste få chansen att sätta sig in i de ärenden som kräver deras beslut.

Vi får väl se om Donald Trump står ut med den demokratiska processen i hela fyra år.

I torsdags hade vi sammanträde i stadsdelsnämnden Norrmalm. Då fick vi bl a en redogörelse för hur drogvanorna är i Stockholm stad och på Norrmalm. Positivt är att rent generellt så har droganvändningen gått ned för samtliga droger, dock med undantag för narkotikabruk, vilket naturligtvis inte är bra. Men det är ändå glädjande siffror totalt sett. Mer om drogundersökningen kan du läsa här.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag i inledningen av veckan grät lite grann efter beskedet att Sven-Erik Magnusson lämnat jordelivet. Sven-Erik och Sven Ingvars var en av mina tidiga idoler som barn. Vi lyssnade mycket på Sven Ingvars under min uppväxt och mina besök i min mammas hemstad Arvika. Vila i frid Sven-Erik!


Jag saknar dig, Sven-Erik!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s