Miljöpartiet har haft kongress i Linköping nu under helgen, den 26-28 maj. Partiet är minst sagt i kris och de låga opinionssiffrorna tär på medlemmarna i partiet.
Men Miljöpartiets kris är logisk. Om man i alltför stor omfattning säger en sak innan valet och gör något helt annorlunda när man väl är i regeringsställning, så måste det förr eller senare leda till en förtroendekris. Framförallt om man som Miljöpartiet gör det på, så att säga, sin hemmaplan, miljöpolitiken.
Nu signaleras från partiledarhåll att Miljöpartiet ska satsa på miljöfrågor. Back to Basic, med andra ord. Det tror jag är rätt. Vid den här typen av kriser har det tidigare visat sig att partier klarar sig bra när de betonar frågor de är bäst på. Problemet är bara att det förutsätter att det är en fråga eller frågor som väljarna sätter högt upp på agendan. Så är inte fallet med miljöfrågorna just nu. En rad andra frågor, som t.ex. sjukvård, skola och invandring, kommer före miljöfrågorna.
Miljöpartiets räddning är att det händer något drastiskt med miljön. En ny säldöd likt den som kom inför valet 1988 skulle med största sannolikhet rädda kvar partiet i riksdagen eller en kärnkraftsolycka i Sveriges närområde. Jag tror inte att så blir fallet och framförallt så hoppas jag inte att olyckor ska bli Miljöpartiets räddning. Kort sagt så anser jag precis tvärtom. Jag skulle inte gråta om Miljöpartiet fick lämna riksdagen i nästa års val.
Olov Lindquist (liberal) 