Liberalernas partiledare ska även fortsättningsvis heta Jan Björklund

Det kan nog inte ha undgått särskilt många att det just nu pågår en kamp om partiledarposten inom Liberalerna. Jag har hittills bara kommenterat detta internt, men väljer nu att kommentera saken i min blogg. Jag gör därmed ett avsteg från det jag själv oftast propagerat för, nämligen att diskussioner om partiledare ska skötas internt inom partiet.

Anledningen till att jag nu offentliggör detta här på bloggen är för att det är alldeles uppenbart att de som förespråkar Birgitta Ohlsson skriker ut detta på ett sätt som innebär att man inte direkt behöver vara någon Einstein för att förstå att det hela är organiserat. Jag kommer därför fortsättningsvis att i så många sammanhang som möjligt tala för att Liberalernas partiledare även fortsättningsvis ska heta Jan Björklund.

För min del är jag fullständigt övertygad om att Jan har den erfarenhet och trygghet som behövs för vårt parti och – inte minst – för en ledning av Sverige. Jan har varit vice statsminister och inger lugn och säkerhet i sitt sätt att tala och agera.

Att ha ledaregenskaper är viktigt för mig. Det raljeras ibland över Jans militära utbildning. Själv ser jag den som en styrka. Jag har ingen högre militär utbildning, men vet att om det är något som militärer är duktiga på, så är det ledarskap och förmågan att få människor med sig, både i lugna tider, men framförallt i kristider.

Politiskt ledarskap är ingen enmansshow. Det handlar till stor del om ett lagarbete, där alla tar ansvar. Jag känner Jan och jag vet att han alltid har arbetat för att inkludera allas åsikter och på det sättet lyssna och sedan komma med egna åsikter och slutsatser. Jan har helt enkelt de ledaregenskaper som vårt parti behöver.

Men givetvis handlar politik också om att ha väl grundade åsikter i stora, breda samhällsfrågor. Det är ingen överdrift att konstatera att skolfrågor är av avgörande betydelse för vår utveckling av samhället. Att eleverna rent allmänt förbättrar sina kunskapsresultat måste vara en av de största politiska utmaningarna just nu. När Jan som ledare för vårt parti tog tag i skolfrågan var den inte särskilt högt prioriterad bland andra politiker. På den tiden var den svenska skolan full av diverse pedagogiska experiment. När Jan och Liberalerna tog strid för kunskaper så insåg Jan att det skulle ta tid att få förbättrade skolresultat. Ändå valde han att lyfta frågan, vilket berodde på att han såg skolan som en ödesfråga för att få till en bra utveckling av samhället på lång sikt.

Under de gångna åren har Jan även prioriterat rättsfrågorna och integration. Grunden för detta är hans förmåga att se vanliga människors villkor, oavsett om de bor i välmående villaförorter eller i något av landets mer utsatta områden.

Avslutningsvis. Politiskt ledarskap handlar också om en förmågan att få olika viljor att jämka sig, att kompromissa, att kanske ge avkall på sin utgångsståndpunkt och att få alla att känna att man jobbar mot samma mål, trots olika syn på sakfrågan. Den förmågan har Jan Björklund.

Annons